 |
| Nyheter Aktivitetsschema Licens Ljugarbänken Styrelsen Adresslista |
| Ljugarbänken
1998 |
| Inkommet från Stefan Olsson 2000-12-12: |
I helgen (9-10 dec) var vi ett gäng från Gwaihir som besökte Hammars Backar. Undertecknad velade i det längsta eftersom helgen egentligen redan var fullplanerad med annat, men efter att ha kollat många väderprognoser som verkade lovande för Hammar så bestämde jag mig sent på fredagskvällen för att hänga med till Skåne. Vilket jag definitivt inte ångrade! Jag fick några av mina klart härligaste flyg under det här året! Mats Olsson från Skövde hämtade upp mig och Marcus Svensson i Borås tidigt på lördagsmorgon. Efter ett par timmar susade vi förbi Tomas Söderqvist och Pelle Börve på väg nerför Hallandsåsen... Något senare anslöt Pär Luttropp med kompisen Martin (?) också. Så vi från Gwaihir blev nog i majoritet på Hammar i helgen. Lördagen var perfekt direkt från start. Vinden var så pass hård att vi hängflygare fick ha hanget för oss själva. Någon enstaka skärm syntes under hangkanten nere på stranden. Själv hade jag aldrig flugit på Hammar tidigare (på tiden då!), bara varit där på familjesemester och besökt Kåseberga hamn och Ales Stenar som turist. Vilket hang! Jag kan bara jämföra med några av de mindre hangen i Danmark och så Ålleberg förstås! Man blir allt lite avundsjuk på skåningarna... På lördagen kunde man lätt utnyttja hela hanget ända bort till Ales Stenar. Solen sken från blå himmel vilket kändes ovanligt efter den här hösten. Men bara någon mil in över land såg man att det regnade, men vad gjorde det! Vi var ju på rätt ställe! Första flyget var lite spänt (som vanligt på ett helt nytt ställe) eftersom jag inte hade topplandat tidigare. Jag drog nog ut lite på den första flygningen, innan jag ville gå in och försöka mig på den första landningen. Låg där på hanget och spanade in alla andra hur dom gick in för landning. Jag samlade mod och svängde in. Det var mycket enklare än jag föreställt mig. Men det är också ett bra hang att träna topplandning på eftersom det har en form som gör topplandningen rätt snäll och förlåtande... Härligt för en lat hängflygare som mig att kunna köra bilen till hangkanten och dessutom landa bredvid bilen igen. Mycket bekvämt! Jag gillade verkligen Hammars Backar... Vi flög ända tills solen började dala ner i havet, varefter vi fixade ett rum för natten. Vi hamnade i en Skånelänga strax bakom hanget. Hos en dam som hyr ut ett av sina rum för ett mycket bra pris. Vi kom på att det var nog före detta stallet eller svinstian som vi bodde i. Passande åt hängflygare som sitter och dricker landnings-öl... Efter landnings-ölen blev det en stor plankstek på Lottas Krog i Ystad och en slapp kväll framför TV:n. En del hade svårt att följa handlingen i TV-filmen. Svaga snarkningar hördes från ett par fåtöljer vilket bara visade att vi hade fått mycket frisk luft och flygning den här dagen. Söndag morgon. Upp tidigt och ut på hanget. Jäklar, det blåser alldeles för hårt! Ringde låghöjdsprognosen som sa att det skulle vara ungefär hälften av den vindstyrka som rådde i verkligheten. Diskussion i bilarna. Hur göra? Nu börjar det regna också! Nej, vi åker hem, eller? Vi tog en biltur bort till Kåseberga hamn och gick upp till Ales Stenar för att reka lite… Det hade slutat regna! Och redan mojnat betydligt. Vi åker tillbaka till starten! Väl tillbaka så var det bara att rigga! På en timme hade vinden blivit perfekt och himlen spruckit upp. Efter ytterligare en timme var det blå himmel och sol. Vilken jä..a tur att vi inte åkte hem!!! Ytterligare en underbar dag på hanget! Något fler skärmar på eftermiddagen men allt fungerade mycket bra, ingen trängsel. Så härligt att få pressa på lite utefter hanget för att sen få höra varion tjuta för fullt när det hissar igen... Vilken fartkänsla man får av att susa fram lågt över hangkanten! De referenserna har jag faktiskt saknat under sommarens flygbogseringar och termikflyg! När solen började närma sig havet tänkte jag avsluta med ytterligare en vända bort till Ales Stenar. På den låga delen av hanget halvvägs till Ales Stenar märkte jag att det tydligen hade börjat mojna ännu mer... Efter en stund på den större delen av hanget vid Ales Stenar insåg jag att det inte var en slump att jag var helt ensam där. Alla andra hade redan fattat att man inte går dit när det mojnat så här pass mycket! Jag samlade så mycket höjd jag kunde på det höga hanget innan jag började kämpa mig tillbaka. En kärrhök hjälpte mig halvvägs. Den visade vägen på hanget var bästa stiget fanns (jag litade på den…). Den låg bara några få meter framför mig, antagligen rätt van med hängflygare! Den vände på huvudet då och då för att liksom kolla om jag hängde med! På den låga delen mötte jag en skärm! Nej, jag vill inte väja, tappa hanget och få gå tillbaka! Men skärmflygaren var av den goda sorten som kunde hangreglerna och väjde utåt och lät mig få passera, det störde inte honom att få väja eftersom skärmen håller sig uppe i relativt svaga lyft. Tack för det! Man skärper sig lite extra när man hamnar lågt! Bra träning! När jag glad kom tillbaka till stora hanget hade alla Gwaihirianer redan landat. Jag fick försöka att samla så mycket höjd som möjligt i den allt svagare vinden innan jag kunde gå in över toppen för att hinna svänga runt och landa. Det blev lågt men gick bra... Vilken helg! Kroppen ömmar efter flera timmar i luften, men den värken står jag gärna ut med. Härligt att kunna avsluta året med den här helgen i loggboken! Tack Mats och Marcus för att ni ringde och satte fart på mig så att jag hängde med! Du hittar nog snart bilder från den här helgen om du går till Tomas hemsida och tittar under länken bilder! |
| /Stefan |
| Inkommet från Stefan Olsson 2000-06-22: |
Tomas Söderkvist ringde mig på torsdagskvällen: "-Ska du med till Danmark? Vi sticker i morgon eftermiddag?! Jag har fixat biljett till färjan!" Några minuters diskussion med familjen, det passade utmärkt, Christine skulle ju ändå bara jobba hela helgen och Peter var borta på scoutläger!!! En snabb koll på väderprognosen över Danmark via DMI på nätet. Jag ringer tillbaka och hänger på! Äntligen ska man komma iväg till Danmark och få hanga lite igen! Jag hämtar upp Markus Svensson i Borås och så sticker vi hem till Tomas Söderkvist i Kungälv där vi lastar om allt till Tommie Olofssons stora "hängflygbil". Fyra hängflygare med packning kräver lite utrymme... Med snabbfärjan var vi i Fredrikshamn vid åttatiden på fredagskvällen. Vi körde direkt till Blokhus, strax nedanför Lökken, där Tomas hade fixat ett par små stugor åt oss. Hämta nycklarna och så en snabb sväng ut till Lökken. Skulle det kunna bli ett kvällsflyg kanske. Det är ljust länge nu, helgen före midsommar...  Tomas och Markus  Tommie Lördagen började med att vi kunde konstatera att vindprognosen inte stämde med verkligheten (!). Vi åkte ner till hanget vid Taftum, men på vägen tog vi en sväng till hanget vid Svinklöv (där det blåste 180 grader snett). Tomas Söderkvist som är en gammal räv (trots sin ringa ålder) när det gäller hangflygning passade på att visa oss andra var de olika hangen finns. Hans egen Danmarkskarta är ovärderlig eftersom han har ritat in alla hang med flygbara vindriktningar.  Hanget vid Svinklöv Väl framme vid hanget var det bara att rigga! Perfekt vind och en sol från blå himmel! Några skärmflygare fanns också på platsen men bara en av dem var i luften. Han landade innan vi startade. Tomas hjälpte oss andra i luften varefter en av skärmflygarna hjälpte upp Tomas (sen åkte de hem! Sjyssta danska skärmflygare!).  Hanget vid Taftum. Markus, Tommie och Tomas är i luften framför mig.  Underbart!!! Finns det något härligare än att ligga på ett kusthang med lagom vind, sol och blå himmel. Vilken härlig utsikt! Stranden sträcker sig långt åt båda hållen. Man ligger där och kikar ner på lite folk som är på stranden. Ser blått hav med små fina vita dyningar in mot stranden. Danmark var fint från luften i dag! Det funkar perfekt mellan oss fyra på hanget. Gott om plats och alla visar vi hänsyn till varandra.  Jag ligger här uppe och njuter och kikar ner på lite folk på stranden... Så plötsligt lyfts vi alla upp som av en osynlig jättehand. Tidigare låg vi kanske 50 meter över det 40 meter höga hanget. Nu ligger vi på 150-160 meter utan vidare. Fast Tomas är ju värst som vanligt, han ligger nu och kurvar på 300 meters höjd (men han är ju liten och lätt...)!!! Hade vinden ökat? Nej, det var sjötermik förklarade Tomas efteråt. Det stiger väl aldrig över vatten, kommenterar jag som aldrig upplevt sjötermik tidigare. Som segelflygare har jag alltid hållit mig borta från vatten...  Härligt, va?  Tomas Söderkvist  Tommie Olofsson i sin AirBorne Shark Vi flög tills vinden började vrida sig lite. Det var nog lagom länge eftersom de ömma axlarna och skuldrorna protesterade lite...
 Intag av lördagens landnings-öl...  Mera landnings-öl... Söndagens verklighet stämde åter dåligt med vindprognosen! Vi hade bosatt oss på helt fel ställe. Vi åkte mot Århus på "andra sidan" där vi tänkte oss ett flyg vid Fugelsö nära Ebeltoft. Men det var snett... God middag på restaurang Fellini i Ålborg på väg till färjan. Ombord på snabbfärjan hem igen passade det perfekt att göra ett besök i butiken inför midsommarhelgen också... Lördagens härliga flyg var värt hela den här helgens resande!!! Även om man inte fick flyga vid alla hang så har Tomas delat med sig en hel del av sin erfarenhet och visat var man KAN flyga! Det blev en bra helg med Tommie vid ratten och "reseledar-Tomas" med sin ovärderliga karta och erfarenhet, "positive Markus" som aldrig låter det bli tyst och tråkigt i bilen och som verkligen kan läsa Tomas karta och se till att vi kommer rätt, som gammal (!?) orienterare han är... Jag hänger gärna med igen!  Markus  Tomas Du hittar fler bilder från helgen om du går till Tomas hemsida här och tittar under länken bilder! |
| /Stefan |
| Inkommet från Stefan Olsson 2000-04-30: |
Lördagen 29 april började tveksamt med hård sidvind (ost) över Timmele-fältet. Vi alla (Larsa, Tomas S, Markus, Jonas och Stefan) riggade vingarna men avvaktade tills vinden vridit upp mer åt syd. Lars gjorde det första trike-draget och vi andra på marken såg att det var stökigt i luften (minst sagt...). Det var tvära kast mellan stig och sjunk när Lars kämpade på efter triken, rena berg- och dalbanan stundtals. Men Lars kämpade på bra och hängde efter Alf, som var dagens trike-förare, hela vägen upp :-) Alf var helt slut i armarna efter att ha brottats med triken i termiken under det första draget men efter en kortare vila drog han upp Jonas. Den relativt starka vinden gjorde att termiken var lite söndertrasad, men den termik som fanns var kraftig! Fast både Lars och Jonas kom ner ganska omgående... Vi bestämde oss för att avvakta ett tag och vänta tills på eftermiddagen då vinden och turbulensen förhoppningsvis skulle avta lite. Att fika och ligga på rygg i gräset en liten stund en solig dag som denna var heller inte helt fel. Så avtog vinden något och vi tog alla varsitt drag efter triken. Jag själv ramlade ur en fin blåsa på fem-sex hundra meters höjd och fick känna på att det fanns kraftiga sjunk idag också... Jag var nere på fältet igen efter bara en kvart i luften! Och jag som hade tänkt lämna fältet för att göra min allra första sträckflygning idag! Efter att ha fått klartecken från min instruktör för sträckflygning i dag, så hade jag ju såklart gjort mig besväret att montera på GPS:en och packa ner både vingfodral, extra kläder och annat smått och gott i selen, ifall att jag skulle landa ute... Men jag var ju inte ensam om att komma ner snabbt igen. Fast vart tog Larsan och Jonas vägen? Drog dom iväg? Klockan hade redan hunnit närma sig fyra och det började öppna sig ett stort blått hål på himlen, strax söder om fältet. Skulle det vara slut med termiken för idag nu? När Alf frågade om någon ville ta ett drag till innan han skulle lägga av för dagen, så tänkte jag: -Ähh, jag kan väl göra ett drag till när jag ändå har riggat vingen... Alf drog upp mig till en stor fin blåsa! Jo, det var fortfarande bra tryck i termiken fast det var lite sent på eftermiddagen. Och rätt stora, runda, fina blåsor hade det blivit nu när vinden mojnat lite! Jag steg som en kork upp till 1900 meter. Och jag som sa till de andra innan jag startade att "-Nu är det så sent på dagen så nu sticker jag inte iväg någonstans"... Skit samma, om dom inte hämtar mig så liftar jag tillbaka! Jag kände spänningen men också frihetskänslan att se Timmele-fältet försvinna utom räckhåll för allra första gången! Nu var det för sent att vända tillbaka! Jag drev med blåsan åt NNV men ville helst flyga rakt åt norr för att ha nära till stora vägen (46:an mellan Ulricehamn och Falköping) för att ha lättare att få lift hem igen... Åt NNV fanns en fin molngata men jag lämnade den för att gå mer norrut. Först blev jag lite ställd när jag fick flyga i sjunk lite längre än vad jag hade räknat med... Jag ramlade snabbt ner från 1900 till 700 meter! Men när jag kom i närheten av en stor torvmosse och tog en sväng in över den så var det dags att åka hiss upp till drygt 1900 meter igen! Jag hittade fler mindre blåsor på min väg norrut. Att det var så bra termik nu? Klockan hade ju hunnit närma sig fem redan. Jag hade nu passerat Dalum, Blidsberg, Trädet, Åsarp och såg nu Kinnarps stora fabrikstak snett framför mig från 800 meters höjd. Jag hade nog tankarna på Ålleberg nu, det var ju inte långt kvar dit... Fast här var det bara blått på himlen, inte ett cumulus så långt ögat kunde nå norrut... Jag landade mycket nöjd precis bredvid vägen, på ett platt fält stort som två "Timmele-fält" mellan Kinnarp och Falköping. Klockan var 17:20 och jag hade varit uppe sedan 16:00. Enligt GPS:en hade jag 4 km till Ålleberg och 27 km till Timmele. Det är inte långt (speciellt inte för en f.d. segelflygare) men för att vara min allra första sträcka med en hängglidare och så sent på kvällen var jag strålande glad! Första sträckan kommer man nog att minnas! Bonden var ute på åkern bredvid, så jag passade på att fråga om han hade något emot att jag hade satt ner mina fötter på hans åker. Eftersom den låg i träda var han helt nöjd och frågade trevligt om han kunde hjälpa mig med någonting!!! Såna bönder vill jag träffa på i fortsättningen också... Så skulle man ta sig hem igen då! Ringde Tomas Söderqvist som satt i bilen på väg att hämta Lars och Jonas någonstans norr om Falköping! Perfekt, då slipper man lifta då! De hämtade upp mig på vägen tillbaka till Timmele. Ja, hur gick det för Lars och Jonas då? Lars hade visst kommit strax norr om Falköping och Jonas hade kommit nästan upp till Skara, 50-60 km någonting! Grattis! Jonas hade följt den där molngatan som jag lämnade, upp väster om Falköping, upp förbi Hornborgarsjön, sa han... Men så startade han ju före mig också och hann längre innan termiken avtog, för inte kan det väl bero på att han har mer erfarenhet, eller... ;-) Ett extra tack till Alf Blomgren för att du satt i triken, och till Tomas Söderqvist som hämtade upp oss! Den här dagen kommer att fastna i minnet... |
| /Stefan |
| Bidrag till "ljugarbänken", sant eller osant, mottages tacksamt av webmastern via mail: stefan.o(at)telia.com |
| Copyright: Gwaihir HGC |
| Webmaster: fredrik.dahl(at)xdata.org |