Inkom från Lars Josefsson 2002-10-17
Hej Gwaihirianer!
Så kommer då en liten rapport från ö-riket. Det var först efter viss fundering som vingen, min gamla lätthanterade och förutsägbara Foil, fick följa med på flytten hit till Macclesfield i nordvästra England. Dels på grund av de förhandsrapporter om väder jag hade, framförallt det myckna regnandet, men också att jag på senare år blivit bortskämd med den bekvämlighet och relativa säkerhet som flygbogseringen erbjuder. Hursomhelst, vingen kom med men till vilken nytta undrade jag när de första månaderna bjöd på det utlovade regnet, både mycket och ofta (samtidigt som rekordsommaren pågick i Sverige). Vi hade dock ingen brist på sysselsättning, helgerna ägnades åt utforskning av omgivningarna med familjen och att komma iordning i huset vi hyr mm. Under september fick jag sedan kontakt med några lokala piloter och nu är jag medlem i PSA (Peak Soaring Association) som har "sina" flygställen i SV delen av Peak District - de flesta här är också medlemmar i DSC (Derbyshire Soaring Club) dit jag också kommer att söka mig, även DSC håller till i Peak District.
De lokala klubbarna omfattar både häng- och skärmflygare, de senare i klar majoritet. Flygningen är inriktad på bergshang med termik och även vågflygning när förhållandena är de rätta. Peak District är en mycket angenäm bekantskap, ett böljande landskap med mjuka gröna kullar, huvudsakligen använt som betesmark för får omväxlande med hedlandskap och mycket stenmurar. De flygställen jag hittills besökt har haft en höjdskillnad mellan start och landning på ca 100-200 m, de högsta topparna i Peak ligger på ca 6-700 m. Det har varit lätt att få hjälp och tips tack vare det system med kontaktpersoner "club coaches" som tillämpas här. Dessa kontaktpersoner har genomgått en särskild utbildning och kan väl närmast beskrivas som hjälpinstruktörer. Det visade sig finnas två i Macclesfield-området där vi bor och både Dave och Milton har varit mycket tillmötesgående, trevliga och hjälpsamma. Särskilt Dave har varit mycket aktiv under hösten och tack vare honom har jag varit i luften de fyra senaste helgerna, även helgen dessförinnan var det flygbart och då var jag ute och kikade samt stötte på medlemmar i DSC. För min del har utdelningen varit 100%-ig, dvs vid de fyra tillfällen jag har haft vingen med ut har det varit hangbart - det kan naturligtvis inte hålla i sig men det är bara att tacka och ta emot! Min tidigare erfarenhet av hangflygning från främst Danmark och Sverige säger annars att det alltför ofta brukar vara nåt som inte stämmer; är vindstyrkan bra är det kanske snett eller så hänger regnet i luften, är det rätt på och solen skiner är det kanske lite svagt, eller... Nåväl det där med flygbogseringens bekvämlighet stämmer fortfarande - än har jag inte varit på nåt ställe som inte innehållit det obligatoriska motionspasset BÄRA UPP, ska dock inte klaga så länge det inte följs av ett BÄRA NER utan att ha fått flyga.
Flygställena jag hittills bekantat mig med är:
Shining Tor. (PSA) Strax öster om Macclesfield, 15 minuter hemifrån! Flygbart mellan SV och VNV. Underbar topplandning för V och VNV (som jag flugit) men lär vara lite trixigare i SV på grund av svagt utförslut. En rejäl ås som sträcker sig kilometervis norrut till Cats Tor (eget ställe jag ännu inte besökt) - lär vara hangbart hela vägen i V-VNV, men än har jag inte prövat lyckan. Jag väntar nog till den dag när jag får sällskap (=nån visar vägen). Finns också en OK bottenlandning, med svagt uppförslut, och får(skit). Obligatoriskt att betala markägaren £1 per flygdag - helt OK! Tredje landningsalternativet som är att rekommendera vid slutet på dagen är bakom krönet, nån kilometer i medvinden, längs landsvägen mittemot puben Cat&Fiddle. En minhöjd på 100 m är att rekommendera - jag hade nog ca 90 och missade dessutom den hangkant på vägen som man kan använda för att tanka lite höjd. Följden blev visserligen att jag kom fram och kunde svänga upp och landa efter en kort final. För åskådare såg det säkert proffsigt ut men som förstalandning på ett ställe hade det allt känts bättre med lite höjdöverskott att bränna i någon/några 360 och en lite längre final.
Rushup Edge. (DSC) ONO från Macclesfield, mindre än 30 minuter. Även här en rejäl ås som huvudsakligen sträcker sig i öst-västlig riktning. Rushup edge är sidan som vetter söderut och är flygbar mellan SSV och SO. En Out and Return till toppen Lose Hill rekommenderas enligt site-guiden - något jag hoppas få tillfälle att pröva när det blir lite åt det ostliga hållet. Jag har flugit i SSV-förhållande med lite svag vind, kanske 5 m/s. Det bestående minnet från den dagen är trängseln i luften trots att det var nån kilometer på åsen som var hangbar. De marginella förhållandena och som mest 22 skärmar i luften var inte direkt avkopplande. Stor och bra topplandning medgav att man kunde pausa - bäst var det dock mot slutet av dagen då jag till sist var ensam kvar i luften och kunde njuta i fulla drag. Bottenlandningen vid Windy Knoll, ca 100 m fallhöjd, var helt OK när vinden kom från V-sidan men ska undvikas när vinden är starkare och kommer från O. Det finns dock alternativ.
Lord's Seat. (DSC) Samma ås som Rushup Edge, men med start åt andra hållet, norrut med utsikt över det lilla samhället Edale. Flygbart mellan NV och NO. Höjdskillnad till bottenlandningen är drygt 200 m men vanligare är att man, om höjden tillåter, flyger till ett fält en bra bit söder om åsen (på läsidan) och landar vid en farm med avgiften £1. Orsaken är att bottenlandningsfältet sluttar neråt och kan bjuda på lite varierande vind. När jag flög var det svagt och efter nån halvtimmas skrapande fick jag ge upp och trots allt rikta in mig på bottenlandningen. Jag upplevde dock inga problem när jag landade tvärs fältet, parallellt med åsen, i så gott som vindstilla. Ett alternativ som jag inte försökte mig på men som rekommenderas när vinden är svag är att vända tillbaka och landa mot åsen i svagt uppförslut. I goda förhållanden finns en utmärkt topplandning. Detta lär även vara ett ställe där vågförhållanden inte är ovanliga - det är något att se fram emot nu när termikinslaget är på upphällningen.
Som ni förstår är jag rätt nöjd med beslutet att låta Foilen få följa med på flytten hit. Nu när ringrosten är avslipad och man blivit påmind om att det hänt lite på vingfronten så är det inte alldeles osannolikt att den snart ska få gå i en hedersam pension. Topless eller inte? - det är den stora frågan om det blir ett byte. Är det nån som har några tips??
Slutligen - är det nån som lockas av beskrivningen ovan och villig att ta risken att vädret inte alltid är så pålitligt så tveka inte att höra av er. Det skulle vara roligt med besök och sällskap till ny flygupplevelser!!
Hälsningar
Lars |