| Saxat ur Borås Tidning under Hängflyg-SM 2004-06-03
 FOTO: TOMAS KARLSSON
Upp i det blå för ett guld
"Man ska sikta på stackmolnen eller kolla hur det går förde andra" Peter Isacsson.
Strax under molnen över knallebygden glider hängflygarna ljudlöst.
Det är som orientering i luften och medaljer står på spel.Men med utsikt både till Vättern och Vänern finns ändå det gott om tid att njuta.
- Det är en enorm frihetskänsla att flyga och en riktigt fin naturupplevelse, säger Tomas Söderqvist från göteborgsklubben Gwaihir samtidigt som han kränger på sig utrustningen.
På Timmele flygfält, en mil norr om Ulricehamn, står stora färgglada trekanter på rad. Det är andra dagen av SM i hängflygning och av de 18 tävlanden är de flesta kvar på marknivå.
- Tävlingen är mest ett sätt att utvecklas och lära av de bästa, säger Tomas och kontrollerar overallen med alla snören och spännen.
Han tar på sig den metallicblåa hjälmen, kryper in under vingen och spänner fast sig. Men sedan händer det inte mycket mer.
Tålamod är en hängflygares viktigaste tillgång. Speciellt en dag som denna som inte bjuder på perfekt väder. En hängflygare lyfter liksom draken endast i motvind.
Väntar in rätt vind
SM pågår hela veckan och varje morgon bestämmer några av deltagarna hur dagens bana ska se ut.
- Start och mål är här i Timmele, säger Jonas Nilsson från Skånes Drakflygklubb.
Startpunkten ligger en bit bort från flygfältet så flygarna kan vänta in rätt vind när de är uppe i luften.
- De åker i en triangel och börjar en mil norrut till Kärråkra kyrka och sedan två och en halv mil österut till Sandhem kyrka. Efter det ska de drygt fyra mil söderut till Gällstad kyrka och till sist vända upp tillbaka till Timmele, berättar Jonas och pekar ut ett slingrigt streck på datorn som är en åkares väg mellan två kontrollpunkter. Flygarna har en GPS-sändare som visar var de är och om de har varit inom 400 m från kontrollpunkterna, vilket de måste vara för att få glida vidare. Dagens sträcka är drygt tio mil fågelvägen men trots att hängflygarna kan liknas vid fåglar är deras väg mellan kyrkorna allt annat än rak.
Gillar molnigt väder
Tomas Söderqvist har "flugit häng" sedan 1993 och har lärt sig att vänta på vindarna. Han förklarar att det handlar om termik och att de bästa förhållandena är hälften himmel och hälften moln.
Solen värmer då upp olika ställen på marken där luften blir lättare och stiger och det är på uppåtvindarna hängflygarna får fart. Men för att komma upp dit behöver de hjälp när de, som idag, startar på plan backe.
Framför Tomas står en blandning av trehjulig motorcykel och en hängglidare, en trike. Det ser lite osäkert ut men Tomas försäkrar att det inte är något hemmabygge.
- Allt här är riktiga grejer. En tävlingsvinge kostar cirka 50 000 kronor och med sele, overall och nödskärm blir det ännu mer.
För skuggigt
Nu är vinden rätt och triken drar i gång propellermotorn. Bogserlinan i Tomas vinge spänns. Några snabba steg på backen, in med fötterna i overallen och upp i det blå. Han ser ut som en krocksäker daggmask under den tio meter breda vingen. De fortsätter 500 meter upp i luften och cirkulerar några minuter. Dagens tävling ligger långt efter tidschemat på grund av alla misslyckade starter och den här är inget undantag.
- Vind fanns det men ingen termik, säger Tomas när ekipaget har landat.
Strax efter glider Peter Isacsson från Ållebergs Hängflygklubb in. Han är regerande svensk mästare och den första att klara hela sträckan, efter två och en halv timmes flygning.
- Det var bra till en början men sedan blev det för mycket skugga, säger Peter. Man ska sikta på stackmolnen eller kolla hur det går för de andra, fast idag var det inte så många fler att åka efter.
Peter var en av tre som kom i mål i går. För Tomas och de andra flygarna på backen väntar nya startförsök. Fast om de inte kom upp i går finns det nya chanser hela veckan.
Av Tomas Liljenberg
bt@sporten.se
|